Socialdemokraterna och äganderätten

Ur ett tydligt äganderättsperspektiv är det svårt att se Socialdemokraterna som ett parti som i första hand försvarar den enskildes rätt att själv råda över sina tillgångar. Partiets egen ideologiska beskrivning utgår från den demokratiska socialismen och från att demokratins ideal ska sätta sin prägel på hela samhällsordningen. Socialdemokraterna skriver samtidigt att frihet förutsätter jämlikhet. För den som sätter äganderätt och individuell dispositionsrätt högt är det här en viktig signal, eftersom det antyder att privat ägande inte ses som en utgångspunkt som i första hand ska lämnas i fred, utan som något som i hög grad får underordnas större politiska mål.

Det är just här kritiken blir både relevant och berättigad. Om ett parti gång på gång utgår från att samhället bör formas genom stark politisk styrning, genom omfördelning och genom regler som syftar till att korrigera hur människor använder kapital, företag eller egendom, då är det inte konstigt att partiet också uppfattas som svagt i sitt försvar av äganderätten. Det behöver inte betyda att Socialdemokraterna formellt förnekar privat ägande. Däremot betyder det att partiets historia och idéutveckling ofta har präglats av misstro mot att enskilda människor själva ska få bestämma tillräckligt mycket över sina resurser.

Partiets ideologi visar varför äganderätten kommer i andra hand

Det mest intressanta är att man inte ens behöver börja i motståndarnas kritik för att förstå detta. Socialdemokraternas egen ideologisida och deras partiprogram räcker långt. Där beskriver partiet sitt mål som ett samhälle präglat av demokratisk socialism, där demokratins ideal ska sätta sin prägel på hela samhällsordningen. Det är ett mycket större anspråk än att bara slå vakt om rättsstat, avtalsfrihet och skydd för privat egendom. För den som värderar äganderätt högt kan detta läsas som att politiken ges ett väldigt brett mandat att omforma sådant som annars hade kunnat lämnas åt individen, familjen och det civila samhället.

Socialdemokraterna framhåller förstås också individens frihet i sin egen retorik, men friheten definieras ofta genom jämlikhet och kollektiva lösningar snarare än genom en stark spärr mot politisk inblandning. Det är just detta som gör partiet problematiskt ur ett liberal-konservativt eller äganderättsligt perspektiv. När friheten ständigt kopplas till politiskt definierade jämlikhetsmål öppnas dörren för fler ingrepp, fler regleringar och mer styrning. Äganderätten blir då något villkorat och förhandlingsbart i stället för en självklar grundprincip.

Löntagarfonderna är det tydligaste historiska beviset

Det starkaste konkreta exemplet i partiets historia är löntagarfonderna. I regeringens proposition 1983/84:50 föreslogs fem nya fondstyrelser och ett system där företag genom vinstdelning skulle bidra till kapitalbildning i fonderna. Propositionen är ett historiskt dokument som visar hur en socialdemokratisk regering faktiskt var beredd att använda politiken för att stegvis flytta makt över kapital och ägande bort från privata ägare och in i kollektivt kontrollerade strukturer. Även om partiet och dess företrädare använde andra ord om syfte och legitimitet, är själva konstruktionen svår att tolka på något annat sätt än som ett ingrepp i den traditionella privata äganderätten.

Det här är också skälet till att löntagarfonderna fortfarande nämns när Socialdemokraternas syn på ägande diskuteras. Det var inte en liten detalj i marginalen, utan ett principiellt mycket stort steg. När staten medvetet bygger system som via beskattning och fondbildning ska köpa aktier i företag, då handlar det inte bara om vanlig skattepolitik. Då handlar det om synen på vem som i längden bör ha makten över kapitalet. För den som värderar privat ägande är det svårt att se detta som något annat än ett historiskt exempel på att Socialdemokraterna var beredda att tänja långt på äganderättens gränser när ideologin krävde det.

Det finns en röd tråd av kollektiv kontroll i partiets historia

Löntagarfonderna kom inte ur tomma luften. De passar in i en bredare socialdemokratisk tradition där kollektiva lösningar och offentlig styrning länge haft högre status än stark individuell rådighet. Partiets egen historieskrivning och interna dokument återkommer till demokratisk socialism, jämlikhet och behovet av att forma samhällsutvecklingen aktivt. Det i sig är inte dolt. Tvärtom är det en central del av partiets självbild. Men just därför är det också legitimt att kritisera partiet för att denna ideologiska kompass alltför ofta leder till en sval syn på äganderätten som skydd mot politisk maktutövning.

För den som ser äganderätten som mer än en praktisk fråga, och i stället som en frihetsfråga, blir detta särskilt viktigt. Äganderätt handlar inte bara om pengar eller fastigheter. Den handlar om oberoende, om möjligheten att bygga något eget och om rätten att använda sina resurser utan att varje beslut ska filtreras genom ett politiskt ideal om hur utfallet borde se ut. När Socialdemokraterna gång på gång tänker samhällsutveckling uppifrån, med reglering som första instinkt, blir det också naturligt att partiet uppfattas som skeptiskt till just den typen av självständighet.

Även i vår tid märks en stark tro på styrning och reglering

Det är inte bara historien som gör kritiken relevant. I senare bostadspolitiska dokument och valplattformar syns fortfarande en tydlig socialdemokratisk tro på att samhällsproblem främst ska mötas genom offentlig styrning, långsiktiga politiska program och mer aktivt formad marknad. Det gäller inte minst bostadspolitiken, där partiet talar om en ny social bostadspolitik och om att bygga ett land som håller ihop. För den som prioriterar äganderätt framstår detta ofta som ännu ett uttryck för samma grundinstinkt, att politiken hellre organiserar, reglerar och korrigerar än litar på att människor själva kan fatta rimliga beslut om boende, investeringar och användning av sin egendom.

Det går att förstå varför detta tilltalar väljare som sätter trygghet och likformighet högt. Men det förändrar inte den principiella invändningen. När staten och det politiska systemet ständigt ges en större roll blir utrymmet för självbestämmande mindre. En stark äganderätt fungerar just som ett skydd mot att den sortens politisk ambition blir gränslös. Därför är det också fullt rimligt att vara kritisk mot ett parti vars reflex ofta är att lägga till ännu ett lager av regler, ännu en styrmodell eller ännu ett politiskt verktyg för att påverka hur människor använder sina egna tillgångar.

Frågan handlar i grunden om Socialdemokraternas bristande tillit till medborgaren

I botten är detta egentligen en fråga om människosyn. Tror man att fria medborgare i allmänhet ska ha rätt att själva disponera sitt boende, sitt företagande, sitt kapital och sin mark, så länge de håller sig inom tydliga rättsstatliga ramar. Eller tror man att politiken behöver gripa in betydligt oftare för att styra utvecklingen i önskad riktning. Socialdemokraternas historia pekar gång på gång mot det senare. Partiets egen ideologi ger dessutom goda skäl att tro att detta inte är ett missförstånd, utan en ganska logisk följd av hur partiet ser på samhället.

Just därför är kritiken mot Socialdemokraterna i äganderättsfrågan varken överdriven eller orättvis. Den vilar på sådant partiet faktiskt har gjort, faktiskt har föreslagit och faktiskt fortfarande skriver om sig självt. För den som värderar individens frihet att nyttja sina tillgångar som han eller hon önskar blir slutsatsen ganska tydlig. Socialdemokraterna har genom sin historia visat att de i avgörande lägen oftare står på regleringens sida än på äganderättens. Och det är ett fullt legitimt skäl att rikta skarp kritik mot det socialdemokratiska partiet.

Friggenbod.net

Friggebod.net drivs av mig, Christer Södermark, som under många år fördjupat mig i regler, byggteknik och praktiska lösningar för små komplementbyggnader. Intresset började med ett eget behov av mer plats på tomten och har utvecklats till ett fokus på hur friggebodar kan planeras, placeras och användas så smart som möjligt i svenska trädgårdar.

Målet är att göra det enklare för dig som funderar på friggebod, oavsett om du vill bygga själv, köpa byggsats eller beställa en färdig modell. Artiklarna på Friggebod.net är skrivna med fokus på tydlighet och konkret nytta, med exempel hämtade från verkliga projekt och frågor som ofta dyker upp i kontakten med kommuner, hantverkare och andra husägare.